Las Vegas och Helvetesnatten

2016

I dagarna tre har flocken befunnit sig ute på vägarna i en hyrbil. Vi har korsat delstatsgränser och fått våra förhoppningar krossade och återupplivade flera gånger om. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men med viljestyrka och regnponchos klarade vi oss igenom det hela.
 
På förmiddagen i måndags begav vi oss norrut efter att ha hämtat upp bil och campingutrustning. Efter lite trixande med en bråkig GPS kom vi till slut ut på rätt väg och rullade snabbt fram, glada i hågen med en campingplats utanför Zion National Park i Utah i sikte.
Första motgången stötte vi på strax innan vår lunchpaus, tidig eftermiddag. Vår ursprungliga plan var att möta upp en vän från skolan som dessutom skulle hjälpa oss med att fixa tältplats innan dessa tog slut. Oturligt nog hade det blivit ett missförstånd och det fanns nu inga tältplatser kvar. Fast beslutna om att lösa problemet började vi söka runt och ringa till andra ställen som anordnade campingar. När lunchrasten var slut var saken åtgärdad och vi körde vidare, återigen på gott humör.
Efter timmar av bergigt ökenlandskap tornade plötsligt skyskrapor och sagoslott upp sig intill vägen. Enorma reklampelare med lättklätt folk och blinkande bokstäver stod tätt som träden i en skog. Vi hade nått Las Vegas.
Det bestämdes att vi skulle köra inom denna neonlysande spelstad bara för att få förundras. Och sannerligen, vi förundrades! Hela staden såg ut som ett nöjesfält där stora designmärken hade valt att slå upp portarna i lyxiga glashus mellan Eiffeltorn och Frihetsgudinnor. Helt sjukt.
 
När vi hade tagit oss ut igen började mörkret falla över slätten och vi for in i natten. Med skymningen kom även regnet och detta bara ökade i styrka allt eftersom vi närmade oss vårt mål. Det började diskuteras om huruvida snabbt en kan sätta upp ett tält. Som expert på detta område tog jag kommandot när vi väl stod där ute i blåsten och ösregnet på den sovande campingen.
Ingen kan påstå att vi inte kämpade tappert till sista torra yta på våra kroppar; men tillslut fick vi erkänna oss besegrade av vädrets makter och flydde in i ett litet hus med tvättstuga och toaletter. Där tillbringade vi en tid under torkmaskinerna vid handfaten och såg även till att få i oss lite av vår medhavda mat. Iskalla och fortfarande ganska fuktiga spenderade vi natten i bilen, jag och Julle låg på varandra i baksätet och de längre flockmedlemmarna i varsitt framsäte. Vid ett tillfälle konstaterades det att vi höll på att kvävas av luftbrist.
Det var en natt utan någon direkt sömn och med många kramper i diverse delar av benen samt ryggont. Vi levde på hoppet om att morgondagen skulle erbjuda en bättre upplevelse och intet ont anande kände vi oss ganska trygga med det.








 NAMN


 MAIL


 BLOGG




SPARA?