Omöjligheter och Förkylningens hårda grepp

2016

Genom mitt inte så väldigt men ändå tillfredsställande långa liv har jag provat på diverse frisyrer och hårfärger. Allt från blyga små slingor i någon "fräck färg" till svart i lång och kort modell, knallrött, dreadlocks i naturliga och onaturliga färger för att till slut vara tillbaka på det mörka och välbekanta spåret.
Men helsvart kändes inte tillräckligt spännande så efter att ha misslyckats med planen om att fixa en pastell-lila ombre där plan B var att helt enkelt dränka mitt svall i kolsvart så kom jag på att en nyans mörkare av den där ombren kanske var en idé. Sagt och gjort, svart färg införskaffades och applicerades i hårbotten för att sedan kammas ut till ungefär hälften av mitt då gröna hår (som sagt så misslyckades ju det där pastell-lila). Med lite hjälp av lila färgbomb med jämna mellanrum har min kalufs nu fått en för mig angenäm färg som har liknats vid bensin i vatten, en deprimerad regnbåge eller en smutsig sjöjungfru.
Najs - tycker jag och tänker att ni alla säkert vill se resultatet. Men det är ta mig fan helt omöjligt att få en bild på hur det ser ut. OMÖJLIGT! Ena dagen är det neongrönt, andra dagen mer som träskmark, ibland ljusblått och ganska ofta helt svart eller möjligen grått. Men så idag har jag eventuellt lyckats att fånga detta fenomen på fotografi, om än med lite redigering men jag kan lova att det ser mer ut såhär än vad det gjorde på originalbilden.
SKÅDA:
Okej nej det ser inte alls ut såhär.. Det är avsevärt mörkare. Fan.
Vad pigg och fräsch Ellen ser ut från munnen och nedåt! - kanske ni tänker nu men ack så är inte fallet. Ty en helvetesförkylning/-influensa har slagit sina klor om mig och vägrar släppa trots min befallning. Tur är väl då att jag kan kika i framtiden och anar en bättre dag imorgon. Det kan dels bero på mina synska skills och dels på att J-Town har exakt samma eländiga sjukdom men ligger en dag före mig med allt. Vi har gått från huvudvärk och trötthet till feber i dess vidrigaste form och tillbaka till den allmänna tröttheten fast plus cirka tio liter snor. Det är något jag inte ens önskar min värsta fiende. Haha nej jo, klart att att jag önskar att min värsta fiende hade feber. Vem det nu är.


Julgranar och skogspromenad

2015

Årets julfirande ägde rum söderut i vår lilla stenlänga på den skånska landsbygden. Det hela inleddes med en trevlig skogspromenad, bara jag och Kung Kringlan så att vi fick chans till lite kvalitetstid tillsammans innan jag korsar Atlanten för en tid framöver. För det mesta satt han på min axel men ibland också på lite olika stubbar.
 
I vår lilla stenlänga finns det inte riktigt plats för en julgran i respektabel storlek. Detta kompenserades genom att ha inte mindre än tre små granar i var sitt rum. Här och var i hela huset fanns även gran och tallgrenar utplacerade för maximal effekt.
 


smycken och halsont

2015

Mina halsmandlar har vuxit till storleken av clementiner. Känns det som. Det är helt sinnes hur ofta en sväljer per dag egentligen, något som tankarna inte vidrör när de där nötterna i halsen beter sig som de ska. Att kunna gäspa utan att vilja dö samtidigt; det bör uppskattas mer. Detta tillstånd har jag befunnit mig i sedan i torsdags morse och det suger kan jag tala om. Nu är det dags att bli frisk ty jag har halloweenplaner som inte får förstöras. Faktum är att jag i detta nu ska se över hur jag kan utföra dessa planer på bästa sätt. Preppa lite alltså. Bland annat ska inventera i mina smycken för att se vad som kan komma till nytta. Sådant kan ibland vara lite lindring för fysiska besvär och smärtor. Materiella ting som blänker alltså.
Spännande tisdag mina vänner.


Tidigare inlägg