Slottet och Skogen

2016

Nu kan ni äntligen torka era tårar, ty jag har återvänt. Efter cirka 511:e gången av uppehåll i bloggandet, jag är med andra ord - inte någon att räkna med.
 
Häromdagen var jag och Jålle på äventyr vid Tjolöholm och det hela dokumenterades i stillbilder. Trevligt tyckte vi och ännu trevligare är jag nu när jag delar med mig av det hela.
Vi tog bilen och körde dit efter lunch. Fika var med och jag spillde nästan kaffe i sätet, skicklig som jag är så siktade jag på golvet och det blev bara en halv katastrof. Efter att ha smaskat i oss våra kanelbullar och druckit upp det som var kvar av kaffet traskade vi upp mot slottsbyggnaden. Pampigt som satan tyckte vi, men Joel hade velat ha en allé.
 
En gubbe som hade parkerat sin bil på ett synnerligen tyket ställe utifrån ett fotografperspektiv försökte lura med oss in i slottet. Men det kostade pengar och sådana har vi inte mycket utav, så vi gick runt på baksidan istället och nöjde oss med att titta på det hela utifrån.
Efter att ha beundrat alla fönster, dörrar balkonger och stendjur så som björnar, sälar och bulldogs var vi nöjda med slottet och gick vidare ner mot vattnet. Där hittade vi en liten bergsstig som snabbt ledde oss in i skogen och dit vill en ju såklart ta sig, så det gjorde vi.
Snart klev vi ut i det gråbleka ljuset igen och kom ner till en liten hamn. Då började der regna och vi flydde in i skogen igen, fast på en ny stig. Vi kände oss allt lite äventyrliga.
Efter en tids vandrande snubblade vi ner för en liten slänt och var tillbaka vid grusvägen upp mot slottet. Nu ville vi vara lite religösa och gick bort mot kyrkan som vi sett tidigare från vägen, den såg väldans fin ut på håll i alla fall.
Här blev vi ju inte direkt besvikna som ni kan ana. Men vi var väldigt trötta i fötterna så vi satte oss en stund på en bänk och såg på utsikten medan vi åt lite medhavd choklad.
När vi satt där i godan ro dök det plötsligt upp en katt som bestämt sa åt oss att klappa den. Det var ju som ni förstår bara att lyda, så vi satte igång och klappade. 
När katten var nöjd så gick den och vi lika så. Glada i hågen efter dagens äventyr for vi hemåt men blev tvugna att göra en snabb U-sväng så att väggruset skvätte för att köpa färska grönsaker från en gårdsbutik. När vi kom hem gjorde vi piroger fyllda med det vi precis köpt och detta blev naturligtvis hur gott som helst. Men mer om det en annan gång.


Frost och Halm

2015

En dag gnistrade världen i det bleka morgonljuset på det där viset så att en asfalterad villaförort blir till ett sagoland. Varenda litet gruskorn, grässtrå och kvist ser ut att vara täckt av diamanter och värt miljoner. Medan den bitande kylan förvisso förskönade omgivningarna så finns det en liten en, Han Som Hoppar, som behövde lite extra ombonad när kylan slog till och åt honom hämtade jag halm för att bädda med. Kung Kringlan blev nöjd med sin inredning och frukost, dock efter att ha gett mig en smocka samt ett fräsande i tron om att jag skulle sno den där frukosten från honom. Den som jag alltså precis ställt fram. Logiken i en gnagarhjärna.
 


Dagsmörker och sent firande

2015

November är månaden då dagsmörkret träder in. Ni vet, när dagen aldrig blir riktigt ljus utan skymningsstämningen råder konstant. Rätt mysigt ändå, med tung grå luft, ruttnande löv och frukter och kala blöta grenar. Tycker jag alltså och jag tycker rätt.
Senare ikväll ska jag bege mig tvärs över staden för att fira Halloween något sent. Men inte gör väl det något, ett firande är alltid ett firande. Åter igen befinner jag mig dock vid dilemmat; vad fan ska jag klä ut mig till? Det lutar åt shaman eller något slags skogsrå men om allt skiter sig så blir det ninja. Täckt ansikte liksom, vad kan gå fel?


Tidigare inlägg