Slottet och Skogen

2016

Nu kan ni äntligen torka era tårar, ty jag har återvänt. Efter cirka 511:e gången av uppehåll i bloggandet, jag är med andra ord - inte någon att räkna med.
 
Häromdagen var jag och Jålle på äventyr vid Tjolöholm och det hela dokumenterades i stillbilder. Trevligt tyckte vi och ännu trevligare är jag nu när jag delar med mig av det hela.
Vi tog bilen och körde dit efter lunch. Fika var med och jag spillde nästan kaffe i sätet, skicklig som jag är så siktade jag på golvet och det blev bara en halv katastrof. Efter att ha smaskat i oss våra kanelbullar och druckit upp det som var kvar av kaffet traskade vi upp mot slottsbyggnaden. Pampigt som satan tyckte vi, men Joel hade velat ha en allé.
 
En gubbe som hade parkerat sin bil på ett synnerligen tyket ställe utifrån ett fotografperspektiv försökte lura med oss in i slottet. Men det kostade pengar och sådana har vi inte mycket utav, så vi gick runt på baksidan istället och nöjde oss med att titta på det hela utifrån.
Efter att ha beundrat alla fönster, dörrar balkonger och stendjur så som björnar, sälar och bulldogs var vi nöjda med slottet och gick vidare ner mot vattnet. Där hittade vi en liten bergsstig som snabbt ledde oss in i skogen och dit vill en ju såklart ta sig, så det gjorde vi.
Snart klev vi ut i det gråbleka ljuset igen och kom ner till en liten hamn. Då började der regna och vi flydde in i skogen igen, fast på en ny stig. Vi kände oss allt lite äventyrliga.
Efter en tids vandrande snubblade vi ner för en liten slänt och var tillbaka vid grusvägen upp mot slottet. Nu ville vi vara lite religösa och gick bort mot kyrkan som vi sett tidigare från vägen, den såg väldans fin ut på håll i alla fall.
Här blev vi ju inte direkt besvikna som ni kan ana. Men vi var väldigt trötta i fötterna så vi satte oss en stund på en bänk och såg på utsikten medan vi åt lite medhavd choklad.
När vi satt där i godan ro dök det plötsligt upp en katt som bestämt sa åt oss att klappa den. Det var ju som ni förstår bara att lyda, så vi satte igång och klappade. 
När katten var nöjd så gick den och vi lika så. Glada i hågen efter dagens äventyr for vi hemåt men blev tvugna att göra en snabb U-sväng så att väggruset skvätte för att köpa färska grönsaker från en gårdsbutik. När vi kom hem gjorde vi piroger fyllda med det vi precis köpt och detta blev naturligtvis hur gott som helst. Men mer om det en annan gång.


Väderkontraster och Tillbakablick

2016

Idag är jag hemma och kurerar mig med brustabletter som J-Town har försett mig med för att hålla en förkylning borta. Den försöker smyga sig på men det får den inte, vi ska nämligen bege oss till Änglarnas stad på fredag för att fira tidigare nämnd brustablettslangares födelsedag. Vid sådant ståhej hör inte en förkylning hemma.
Väderprognosen för helgen i LA ser ut att ge oss värme och sol, något som vi har haft lite brist på här under ett tag faktiskt. Men innan solen bränner vår hud och får svettpärlorna att rulla så tänkte jag ta en tillbakablick på det kalla vinterlandskapet vi körde igenom i Utah på väg från Zion. Fint värre var det.
Jag hoppas att jag aldrig glömmer hur vackert det var.


Grand Canyon och Korpen

2016

 
På kvällen vid dag två av vår roadtrip under föregående vecka anlände vi till Flagstaff, en inte så väldigt stor stad (enligt amerikanska mått) ungefär en timme från södra entrén till Grand Canyon National Park. Där tillbringade vi natten i sovsäckar i hotellsängar. Bara för att vi kunde.
Nästa morgon avnjöt vi en riktigt bra hotellfrulle i en väldigt trång matsal innan vi rullade vidare mot den stora kanjonen. Här täckte förvisso inte snö mark och växtlighet som i Zion, men kallt vare ändå. Julle, som var en erfaren besökare av detta naturens underverk, ledde vägen från bilen och ut mot utsikten. Där stod vi, tillsammans med 100 andra turister och kände oss väldigt små i denna stora värld.
På en klippa satt det en korp och spanade malligt ut över det hela, som om det var denne som ägde det. Vem vet, måhända var det också så. En korp är ju ett djur så det blev ca 3000 bilder på den. Men ni får bara se två (egentligen tre) totalt. Jag tog även ca 7000 på två ekorrar i grusslänt. De får ni inte se alls, för de är fula. Bilderna alltså, inte djuren.
Vi körde en bit längre bort för att få se en annan, men väldigt lik, utsikt än den första. Där balanserade vi farligt nära kanten, modiga som vi är.
Efter ett par timmar på denna undrens plats sa vi adjöss till kylan och tryckte in oss i bilen igen och for hela vägen hem mot soliga San Diego.
 
Vår lilla resa blev väl inte precis vad vi hoppats på. Temperaturen var inget större problem men vi får väl ändå erkänna att shorts och tunn kimono var nerpackat i stället för värmande hoodie (trodde förvisso att jag hade tagit med mig varm tröja men inte då).
Vi väntade oss trevligt häng vid lägerelden med vänner, mysig natt i tältet vid Zion och eventuellt en liten hike ner i Grand Canyons rike. Men det blir tyvärr inte alltid som en tänker, men det kan bli bra ändå.
Zion är en av de vackraste platserna jag har upplevt och då har jag ändå Fyledalen. Grand Canyon kändes som ett måste och det var himla fint trots den turistiga känslan över det hela. Det var kul att korsa delstatsgränser med vänner och se en glimt av Las Vegas. Vi hade det bra ändå.


Tidigare inlägg