Storm och brännskador

2015

Tidigt denna morgon slog jag upp mina ögon och gav mig efter en välsmakande frukost ut i stormlandskapet för att tampas med naturen. För det mesta är jag inte den som söker att tvinga växtligheten att formas efter mitt behag, men då den fläckige herren i vår trio av ädla springare bestämde sig för att vandra utanför sitt hägn föregående afton så var det inte mycket annat att göra än att slå på strömmen i staketet. För att den ska fungera som önskat så måste det röjas runt tråden. Som den händige jag är så tog jag lien och grensaxen och skred till verket. Det gick naturligtvis strålande men icke smärtfritt. Buskarna hade sylvassa taggar, säkerligen med gift i och nässlorna var skyhöga. Åtminstone högre än 160 cm. Jag brände mig i ansiktet. Det var inte roligt.
Nu har nordanvinden stillnat men temperaturen är ändå låg såhär i skymningen. Lyckligtvis har jag en pläd och en vedspis och en Kringla att värma mig med i mitt slott. Tankarna som diskuteras i öppet forum (mellan mig och den lille gangaren då alltså) vid elden ikväll är i vilken kulör jag bör färga mitt hår. Det är så dags om en säger så och valet står mellan följande tre: Mörkbrunt, rött eller mörkt lila. Måhända en kombo? Den som lever får se. Tack och hej.


Tre uppvaknanden och inomhusdag

2015

Första gången jag vaknade idag så var det av att telefonen ringde. Jag insåg då att jag borde byta ringsignal ty den nuvarande suger. I detta ögonblick var gränsen mellan dröm och verklighet jävligt otydlig och jag var först stensäker på att jag hade varit vaken redan innan telefonen ringde. Säkerheten gick från sten till grus och därefter stoft när det gick upp för mig att så var inte fallet. Samtalet var ett trevligt sådant och jag satt och betraktade den kalla månen på den gråblå morgonhimlen genom köksfönstret tills dess att det var dags att lägga på. Därefter kröp jag ner under det fluffiga täcket i mitt lilla rum i andra änden av huset (i förhållande till köket) och somnade genast om.
 
Vid det andra tillfället som jag slog upp mina ögon var det för att alarmet ringde. Min avsikt var att tämja min vildhäst tidigt denna morgon och på så vis lura värmen som enligt profetian skulle slå sitt grepp om mitt rike senare idag. Men ack, värmen låg steget före och temperaturen var redan över 26 grader. "I helvete heller" tänkte jag ilskt och somnade om ytterligare en gång.
 
Tredje gången gillt så vaknade jag av att solen kittlade mig över ögonlocken. För att lyckas med detta måste den ha vandrat en viss bit över himlavalvet och därmed måste ett antal timmar ha förflutit. Med ett ryck for jag upp, ännu inte helt säker på varför jag hade så bråttom i förmiddags. Det tog inte många minuter innan jag förstod att detta skulle bli en inomhusdag. Med en djävulsk hetta härjandes över slätten och in mellan husen så kändes det som det enda vettiga alternativet.
Empatisk som jag är såg jag naturligtvis till mina ädla springares behov av samma sorts dag och räddade dem undan det gula eldklotets strålar. Rikligt med vatten och omtanke väntade dem i det svala stallet. Därefter tog jag faktiskt mod till mig och begav mig iväg på en cykel för att införskaffa stavmixer och växter. Sånt som en behöver för en lyckad inomhusdag. Sedan denna tur på hjul har jag tillbringat dagen med att klippa, torka, blanda och mixa med ett saftglas och Kung Kringlan vid min sida. Kringlan har förvisso mest legat och sovit. Även han föraktar värmen.
(Etiketten ljuger, innehållet är flädersaft)