Mars och Spring Break

2016

När mars nalkades började vi bli pirriga över det beryktade Spring Break(et?) och brainstormade för att ha en tydlig plan framför oss. Det blev nog mest stormande av det hela men vi kom till slut fram till att vi ville se naturens underverk och drömde om att hajka i Zion och Grand Canyon.
För att stilla vårt hajkbegär en aning hyrde vi en bil (en stor van haha) en dag och for till närliggande bergslandskap för att vandra. Three Sisters hette det och skulle vara ganska svår terräng. "Äh, hur svårt kan det vara?" tänkte vi kaxigt. "Jävligt svårt" svarade naturen. Men fint vare!
Vardagarna fylldes med rätt mycket plugg för somliga av oss och det varvades med poolhäng och våffeldagsfirande. Månaden var väldigt fattig för min del som kanske kan ha råkat göra vissa felkalkyleringar i min ekonomi. Tur att en har en räddare i nöden i form av mamma. Min telefon beslutade sig även att försätta sig i koma och jag blev tvungen att köpa en ny, det var liksom inte helt med i beräkningen.
 
Så kom vårt efterlängtade lov och vi brummade iväg genom ökenlandskap mot nationalparkerna. Las Vegas, som vi bara körde förbi, var häftigt, Zion var makalöst vackert i sin vita skrud och dimslöja och Grand Canyon var, ah - Grand Canyon. På grund av en något besvärlig väderlek blev det varken campande (om inte sova i en bil på en campingplats räknas) eller hajkande, men efter det hela så är vi nöjda ändå.
Vid lovets slut hade april börjat och därmed tar även detta inlägg slut.


Los Angeles och Födelsedagen

2016

Som planerat och sagt begav flocken sig till LA i fredagsmorse efter tidig uppstigning för att sjunga för födelsedagsbarnet, J-Town. Vi bjöd på en uppskattad dounut, serverad med strössel, jordgubbar, ljus och heliumballong.
Tre timmar tillbringades sedan på en Greyhoundbuss som luktade skit. Bokstavligen talat, toaletten verkade inte ha tömts på en vecka och det hela var rätt vidrigt. Vi överlevde tack och lov detta och anlände till ett blåsigt
Los Angeles vid kl 12.
Efter att ha lämnat av våra väskor på hotellet i Hollywood promenerade vi bort mot Walk of Fame för att hitta någonstans att äta. Där kryllade det av turister (vilket ju vi egentligen också var) och det var mestadels väldigt trångt, men åsynen av höga hus och stora butiker var rätt häftig ändå. Lunchen/middagen avnjöts på ett sushiställe och tack vare den lite udda tiden för måltid så var det nästan bara vi i den svala och fina lokalen.
Sedan gick vi tillbaka till hotellet för en powernap innan vi gjorde oss i ordning för kvällen. Snygga som aldrig förr gick  vi ut i  den tidiga kvällen, alla  iförda fladdrande  kimonos varav 3/4 med blommönster. Det måste ju synas att vi är en flock.
Vi trädde in genom den minst sagt intressanta kylskåpsdörren på Good Times at Davy Wayne's och lät oss imponeras av barens 70-talstema med mörka brun/orangea tapeter och groovy bakgrundsmusik. Det är verkligen ett trevligt ställe med mysiga sittgrupper inomhus, en lönndörr till toaletterna och jättefin uteservering där det går att beställa lite mat. Denna mat var dock synnerligen köttberikad men det gick åtminstone att få en toast med avokado och kryddig ost. Toasten var gudomligt god och jag ämnar att försöka återskapa den på veganskt vis.
Vi drack öl, vin och ganska äckliga drinkar under ljusslingorna på uteserveringen fram till ungefär klockan 22 när vi bestämde oss för att gå vidare. Det blev efter lite letande en bar i en källarlokal där de hade världens bästa personal och rätt bra (men senare på kvällen sliskiga) DJ's. Det dracks och det dansades ända fram till stängning, vilket inte riktigt är så "ända fram" eftersom det redan är klockan 02 enligt Kaliforniens regler.
Nästa dag sov vi fram till typ tio och tog oss trötta ner till hotellfrukosten. Jag mådde väl som jag förtjänade men försökte ändå hålla humöret och energin uppe.
Ett beslut togs om att vi skulle lämna Hollywood och ta oss mot superhipsterområdet Venice. Med LA-trafik tog det nästan en timme att åka dit i en Uber. Eftersom vi inte kunde lämna våra väskor på hotellet för att det skulle innebära för mycket restid fram och tillbaka så blev det en del konkande vilket var rätt besvärligt. Men bortsett från det hade vi det hur trevligt som helst. Vi strosade runt, åt glass, beundrade väggmålningarna och den helt makalöst fina kanalen med pittoreska hus längsmed vattnet där det fanns små bryggor där ekor och kanoter guppade. Själva stranden, Venice Beach, var mest bara skit. Fågelskit närmare bestämt. I mitt hår för att vara
lite mer exakt.
Obligatoriskt att göra här är ju definitivt att gå längs Abbot Kinney Boulevard. Här hittar du roliga butiker, fina caféer och trevliga restauranger. Observera dock att det här är Hipsterkärnan.
Vår tidiga middag blev på denna gata på ett ställe som hette Greenleaf. En fräsch och ljus restaurang med ganska bra priser och flera veganska alternativ på menyn. För mig och Julle blev det vegansk burgare, de andra åt en sallad och en pizza som såg väldigt gott ut.
Någon timme efter lunchen var det dags att åka hem mot San Diego igen, den här gången på en väldoftande buss.


Februari och det vi gjorde då

2016

Årets andra månad på fel sida av Atlanten började som januari slutade, med visst missnöje. Jag ska väl inte överdriva och få det att låta som att vi led - det var många fina dagar också, men flera av oss kände oss fortfarande inte helt säkra på de kurser vi valt. Skulle vi klara av dem, var schemat verkligen bra, fanns det något bättre? Efter några dagar fanns det dock ingen återvändo och vi fick nöja oss med det vi hade, vilket egentligen inte var så svårt. Skolan i sig tyckte (tycker) vi dock mycket om, trots vår skeptiska inställning till de höga avgifterna och mängden plugg. Vi bekantade oss mer och mer med dess område - alla fina terrasser, små parker, matställen och inte minst sköldpaddorna i dammen.
För min del inleddes också månaden med en campingutflykt tillsammans med mina klasskamrater från kursen Adventure Leadership. Vi var bara ett par timmar bort från San Diego på en anläggning med en höghöjdsbana. Där balanserade vi högt uppe i luften på stockar och annat ostabilt och däremellan åt vi god mat och sysslade med samarbetsövningar. En kul helg men det blev till slut lite för mycket "Oh My God, I love you guys so much!" för min del och det var skönt att komma hem till lägenhetens svenska sarkasm.
Till viss del på grund av denna campinghelg där vi sov under stjärnorna med vinden vinande om öronen och snö i bergsdikena ett par meter bort så drog jag på mig en helvetesfeber och var utslagen i drygt en vecka. Under den här tiden så försökte jag få bukt med min hårfärg (något som jag mer eller mindre har gett upp nu) och passade på att rita en del.
Februari fortlöpte och vi gjorde vad folk gör mest när de pluggar utomlands. Pluggade, strosade, upptäckte utelivet och försökte oss på att få lite nya vänner. En kväll tog vi oss till stranden (som vi ju bor jättenära, men en annan del av den som ligger lite längre bort) och hängde vid en bonfire, något som de är rätt förtjusta i att hålla i här borta kan jag tala om.
Höjdpunkten för hela flocken var helt klart när vi var på valsafari. Våra hjärtan skuttade och glädjetårarna brände i ögonvrån (alltså på riktigt, kan inte förklara varför) vid den mäktiga åsynen av den gigantiska själen som kastade sig upp ovanför vattenytan nära båten som vi var ute med.
Min egna höjdpunkt var ganska bokstavlig när jag var i Joshua Tree (igen) med klättergruppen och befann mig 20 meter upp på en klippvägg efter att ha klättrat dit. Det var en sjukt rolig helg och jag bevisade för mig själv att jag är bra mycket starkare än vad jag trodde (ljug, jag vet att jag är starkast i världen).
Allt som sätts på mitt huvud hamnar snett. Alltid.