Omöjligheter och Förkylningens hårda grepp

2016

Genom mitt inte så väldigt men ändå tillfredsställande långa liv har jag provat på diverse frisyrer och hårfärger. Allt från blyga små slingor i någon "fräck färg" till svart i lång och kort modell, knallrött, dreadlocks i naturliga och onaturliga färger för att till slut vara tillbaka på det mörka och välbekanta spåret.
Men helsvart kändes inte tillräckligt spännande så efter att ha misslyckats med planen om att fixa en pastell-lila ombre där plan B var att helt enkelt dränka mitt svall i kolsvart så kom jag på att en nyans mörkare av den där ombren kanske var en idé. Sagt och gjort, svart färg införskaffades och applicerades i hårbotten för att sedan kammas ut till ungefär hälften av mitt då gröna hår (som sagt så misslyckades ju det där pastell-lila). Med lite hjälp av lila färgbomb med jämna mellanrum har min kalufs nu fått en för mig angenäm färg som har liknats vid bensin i vatten, en deprimerad regnbåge eller en smutsig sjöjungfru.
Najs - tycker jag och tänker att ni alla säkert vill se resultatet. Men det är ta mig fan helt omöjligt att få en bild på hur det ser ut. OMÖJLIGT! Ena dagen är det neongrönt, andra dagen mer som träskmark, ibland ljusblått och ganska ofta helt svart eller möjligen grått. Men så idag har jag eventuellt lyckats att fånga detta fenomen på fotografi, om än med lite redigering men jag kan lova att det ser mer ut såhär än vad det gjorde på originalbilden.
SKÅDA:
Okej nej det ser inte alls ut såhär.. Det är avsevärt mörkare. Fan.
Vad pigg och fräsch Ellen ser ut från munnen och nedåt! - kanske ni tänker nu men ack så är inte fallet. Ty en helvetesförkylning/-influensa har slagit sina klor om mig och vägrar släppa trots min befallning. Tur är väl då att jag kan kika i framtiden och anar en bättre dag imorgon. Det kan dels bero på mina synska skills och dels på att J-Town har exakt samma eländiga sjukdom men ligger en dag före mig med allt. Vi har gått från huvudvärk och trötthet till feber i dess vidrigaste form och tillbaka till den allmänna tröttheten fast plus cirka tio liter snor. Det är något jag inte ens önskar min värsta fiende. Haha nej jo, klart att att jag önskar att min värsta fiende hade feber. Vem det nu är.


This one is for you, B-boy

2015

Nedan följer en ordspya som inte hade kastats upp om det inte vore för ett relativt kort men oerhört trevligt möte igår (idag ca 02.20).
 
Om någon skulle skära i mig nu så skulle tusen färger rinna ut, hoppas jag. Den någon skulle behöva en jävligt skarp kniv och vara sjukt stark. Ett svärd vore nog inte helt olämpligt. Jag hoppas att det skulle forsa snarare än rinna. Forsa, skvätta och stänka. Jag hoppas det för annars vet jag inte. Jag hoppas att det finns något där inne som är något annat än helt okej.
Ögonblicket när en har ett ord på tungan och vet precis vad det är men samtidigt har en ingen som helst jävla aning. Det ögonblicket har varat alldeles för länge för min del och jag vill helst av allt bara bli av med det. Jag hoppas nästan på att någon skulle skära i mig nu. Men bara nästan, jag trivs rätt bra med att vara hel.
   Dessa dramatiska meningar om hopp och svärd är vad som kommer av att sitta med ett tomt vitt ark framför sig och alla akvarellpennor kvar i muggen bredvid. Av att tänka, "Vem i helvete tror jag att jag är?" och hånskratta en aning åt att jag ens har pennorna i min ägo.
Men så slår det mig plötsligt med full kraft, "Jag vet ju för i helvete precis vem jag är och jag är ju fan grym". Så är genast allt i sin ordning igen och jag kan gå till sängs med ett leende på läpparna och vetskapen om att det är en ny vecka imorgon och jag ska ta mig fram med långa kliv, fladdrande jacka och asballa solbrillor och bara vara jag.
 


En vit mjuk värld

2015

Idag är världen vit och alldeles mjuk. På grund av inte sådär superlåga grader så gissar jag på att den kommer att bli grå igen inom snar framtid. Därför min vänner (och ovänner), ska jag ta med mig kameran när jag åker iväg för att handla och kanske föreviga de snötyngda granarna uppe vid sjön. Den som lever får se.
Såhär ser mitt fejs ut nu för tiden. Få kan väl fortsätta sin dag utan att ha fått veta det tänkte jag så här är det.
 


Tidigare inlägg