En dag bestämde sig flocken för att vi skulle bege oss iväg på en mindre utflykt. Julia d.m (den mindre) hade varit på ett trevligt ställe med sin pappa när de var här påstod hon. Vi andra litade blint på denna information och tillsammans traskade vi ner mot busshållplatsen. Väl där upptäckte vi att bussen inte gick på söndagar (vilket var lurt för sen såg vi vår buss åka förbi) och vi tog ett gemensamt beslut om att använda oss av Über, som är spännande nytt tycker vi.

  Vi anlände till destinationen, Shelter Island, och började planlöst promenera längs vattnet. Efter några hundra meter stötte vi på en liten pir med en restaurang som var stängd. Där kan man va, tänkte vi alla och satte våra fötter på trägolvet. Plötsligt började vinden vina och det dånande ljudet av enorma flaxande vingar kom emot oss. Stora skuggor täckte solen och med en duns slog de väldiga flygfäna ner på restaurangtaket. Pelikanerna var säkert tio stycken och överallt. Med isblå ögon stirrade de skräckinjagande på oss och stötte med sina vassa näbbar mot taket. Chockade och fascinerade stirrade vi tillbaka. Ett och annat WOW, SHIT eller OMG! kan ha uttalats.

Lite för länge för vissas smak skulle jag tro, stod vi och beundrade djuren och tog lite löjligt många bilder. Jag tyckte att jag bondade lite med en av dem och såg mig sorgset över axeln efter hans gula hjässa när vi gick tillbaka mot fastlandet och vidare på vår tur.

 

Snabbt glömdes pelikanerna bort och tankarna uppfylldes av mat istället. Något desperata efter föda började vår jakt efter köttfri och inte allt för dyr mat. Något som inte var helt lätt att hitta mellan fiskeredskapsaffärer och yachtklubbar. Tillslut blev det thailändskt och inte billigt alls. Men fy satan vad gott det var.

Det är allt ett dilemma det där. Hittills har vi nästan varje gång vi ätit ute fått tag på förbluffande god mat och nyss hittade vi ett sushiställe där jag vill tillbringa en livstid. Värt att tillägga är att jag inte ens är en sushi-person. Men ack och ve, slantarna är få och reserverade till annat. Det är inte lätt inte att bo några kvarter från en bar, restaurang och affärsgata när det är på detta vis. Men, vänner, det goda livet måste inte alltid kosta. Igår köpte jag fina färgglada grönsaker för två veckor framöver för bara 4 dollar och på denna frestelsens gata finns det även secondhandbutiker, så jag ska nog överleva trots allt. Så nu kan ni sova lugnt.