För 40$ utlovades det att vi skulle få beskåda valar. Så vi valde att spendera våra slantar i hopp om att faktiskt få se dessa väldiga djur. Solen sken och vinden ven när vi exalterade traskade ombord på båten i San Diegos hamn.

Efter mycket snack om hamnen och alla dess krigsfartyg kom vi äntligen ut på öppet hav och båten kastades helt underbart fram och tillbaka i vinden och mellan vågorna. Om en inte passade sig kunde en bli helt nedskvätt, jag passade mig inte. Alla njöt inte av denna turbulens. Hela flocken höll maginehållet på plats trots viss oro, men andra passagerare kastade upp åt höger och vänster. Själv stod jag långt fram i båten och skrattde med saltvatten i ansiktet och solen i ögonen, för jag är modig och märkvärdig. Ett tag var jag förvisso rädd att min mössa skulle slitas av i den starka vinden.

Ryggen av en liten gråval skymtades ganska tidigt men efter det var det inget annat än vågor och några båtar som syntes vid horisonten på ett bra tag. Men så plötsligt bröts vattenytan av en kraftig luftstråle som fick vatten att kastas högt upp i luften. Det dröjde några sekunder men så syntes det igen. En knölval på 15 meter simmade nära vår båt och valde att visa upp diverse konster. Hon hoppade upp och försvann ner igen med ett brak och skummande vatten och ibland vinkade hon till oss. Synen av denna enorma varelser fyllde oss med vördnad och försatte oss i extas.

Besvikelsen kändes tung när båten vände tillbaka mot hamnen. Lite bättre blev det när vi såg några sjölejon som låg och njöt i solen.