Flocken vaknade upp i hyrbilen efter en natt med orolig och bristfällig sömn efter vårt misslyckande att sätta upp tältet i ösregn och kraftig vind. Sakta men säkert gjorde vid det som behövdes och lämnade sedan campingplatsen strax utanför nationalparken. Vårt humör var inte direkt på topp men vi blev snabbt glada när vi kunde skymta höga snöklädda bergstoppar i horisonten. Mäktigt reste sig de väldiga röda klipporna framför oss och vi lät oss imponeras.

När vi anlände till parkgränsen fick vi betala en avgift på 30 dollar innan vi kunde åka vidare. Snart kom vi fram till ett Visitor Center där vi uträttade behov och passade på att köpa regnponchos, vem vet - det skulle ju kunna bli nederbörd. Det kan ni lita på att det blev. Sakta och stillsamt började det falla små snöflingor och vår tillflykt blev åter igen bilen. Medan vi satt och förtärde vår frukost ökade flingorna i storlek för att sedan övergå i snöblandat regn och med denna väderlek kom även dimman. Tjock och vit sänkte den sig över bergstopparna och kröp nedåt i dalen. Till slut var det svårt att se bilen bredvid oss på parkeringen. Modstulna satt vi tysta en stund och bearbetade vår ilska och besvikelse över att förmodligen inte kunna se ett skit av bergen den dagen. Vi gjorde upp en plan om att ta bussen upp mot toppen (det gick en sådan varje kvart eftersom det var strängt förbjudet att ta sig dit med egen bil på grund av väderförhållandena), se hur det hela såg ut och sedan eventuellt ta oss tid att åka tillbaka nästa dag efter att vi då beskådat Grand Canyon.

Sagt och gjort, på med regnponchosarna och snygga som aldrig förr besteg vi bussen. Tysta igen, ännu inte helt redo att släppa besvikelsen, stirrade vi ut genom de regnvåta fönstren på den vitgråa världen i dimman. Vi nådde toppen och åkte tillbaka igen.

Men så plötsligt bestämde vi oss för att kliva av ungefär på mitten av bussturens sträcka. Lite skulle vi väl ändå försöka se idag? Väl avstigna upptäckte vi att dimman hade lättat något och det var nu bara fin snö som föll, istället för utblandat med regn. Något hoppfulla och äventyrslystna korsade vi en liten bro och gav oss upp i bergen. Det visade sig vara helt rätt beslut för visst gick det att se en bra bit bort nu och dimman och snön gjorde det hela till en ganska dramatisk och för oss (numera) San Diegobor - rätt unik utsikt. Nu var vi glada igen och skuttade fram i röd lera som skvätte när vi tog oss fram på bergsstigen. Många bilder knäpptes och vi hade det riktigt roligt i vinterlandskapet som på något vis gav oss lite julstämning i kroppen. Hur fel tid på året det än var för sånt.

Nöjda och belåtna tog vi oss vidare på vår resa med varma hotellsängar i Flagstaff nära Grand Canyon som mål.