En dag gnistrade världen i det bleka morgonljuset på det där viset så att en asfalterad villaförort blir till ett sagoland. Varenda litet gruskorn, grässtrå och kvist ser ut att vara täckt av diamanter och värt miljoner. Medan den bitande kylan förvisso förskönade omgivningarna så finns det en liten en, Han Som Hoppar, som behövde lite extra ombonad när kylan slog till och åt honom hämtade jag halm för att bädda med. Kung Kringlan blev nöjd med sin inredning och frukost, dock efter att ha gett mig en smocka samt ett fräsande i tron om att jag skulle sno den där frukosten från honom. Den som jag alltså precis ställt fram. Logiken i en gnagarhjärna.