Tack vare en kommentar som värmde mitt bistra hjärta i den sorgligt blottade februarivärlden fick jag med ens lust att låta fingrarna löpa över tangentbordet. Löpa som i att förflytta sig i en anmärkningsvärd hastighet eller röra sig längs med, inte som i det som honkatter gör. Det hade ju varit bisarrt och relativt vidrigt.

 

Imorgon bjuder veckans första dag på jobb vilket ju inte är det roligaste en kan tänka sig. Om så är fallet så bör en se över sin fantasi. Det roligaste jag kan tänka mig är riktigt små hästar inomhus, men det är en annan historia.