Efter månader av hjärtlöst försummande packade jag ihop Kringlans saker och drog hem honom till mig på en cykelkärra. Han bor nu i stallet där han har en hel box att röra sig fritt i. Överlycklig hoppade han runt i halmen och sprang mellan fodertunnorna så att jag inte kunde klappa honom, han hatar mig nog lite.
Han var dock inte lika lycklig när jag satte in honom i buren för natten. Han spottade, fräste och svor åt mig och sa att han skulle spöa skiten ur kattjävlarna när jag förklarade att de är anledningen till att han måste sitta i buren på nätterna. På morgonen släppte jag ut honom igen och han hoppade då glatt omkring i halmen igen och jag fick till och med klia honom lite i pälsen.

Ikväll ska han och jag lyssna på radio, läsa böcker och äta chips.