Igår smög jag omkring i John Bauers värld i jakt på hjort.
Jag spårade en liten flock med en ädel ledare som bar en stor krona på sitt vackra huvud. Bilderna blev fullkomligt skitkassa eftersom jag aldrig kom tillräckligt nära i ett läge då det gick att fotografera. Men lyckligtvis besitter jag förmågan att uppskatta verkligheten och nuet och kunde därmed njuta av de ädla djurens närvaro där jag tassade runt på mossan mellan granarna.
När jag rörde mig så tyst jag bara kunde och visste att hjortarna var nära så hördes plötsligt ett vilt grymtande eka genom skogen. Jag kunde med lätthet urskilja var de högljudda svinen befann sig och förstod att vi förmodligen var på väg åt samma håll. Men jag ville ju inte tappa bort hjortarna och fortsatte modigt fram över stock och sten. Några minuter senare var de plötsligt överallt. Grymtande och rusande korsade de min väg framför bakom och runt om mig. Det pågick bara något ögonblick men min puls hann öka i takt med klövarna mot marken. När faran var över vände jag om med säkra steg och gick klokt i en annan riktning. Någon bild på dessa svin blev det inte.

Ja alltså, bilden ovan är ju rådjur och inte hjortar. Det är jag fullt medveten om.