Träd är ju ändå jävligt trevliga. Dessvärre riktigt besvärliga att få med på bild när de växer tillsammans med andra, åtminstone för min del.

Det här är nog ett av mina favoritträd. En björk som växer i granskogen, omgiven av mörker och har därför inte den typiska vita nävern. Men det skiter den här björken fullständigt i. Den kräver sitt utrymme bland barrträden och breder ståtligt ut sina grenar som förövrigt är ganska märkligt formade för att vara en björk. Den har förmodligen brutits någon gång men fortsätter växa starkt ändå iförd smaragdgrön skrud av mossa.
Jag tycker egentligen inte så mycket om björkar. Om man jämför med ekar, bokar och granar så är de ganska veka i sin uppenbarelse med tramsiga små löv. Men den här björken visar att den inte är som andra björkar. Den har borrat ner sina rötter djupt i den mjuka sanden, avskilt från sina egna och gör mörkret till sin plats på jorden.