Desto längre tid jag spenderar här desto mer inser jag hur förälskad jag är i den geografiska plats som vi kallar Sverige. Missförstå mig rätt, jag har det riktigt jävla bra här; fina platser, spännande upplevelser och ah, det var nog det - skittrevligt! Men mitt sinne skriker efter årstider. Fattar ni hur personlighetsklyvande det är att längta efter krispig sval och solig vår med knoppar i vackra färger när ens omvärld badar i solsken och varma grader och blommorna håller på att dö i torkan? Det är riktigt knepigt ska jag säga er.

Den här på Kringlan togs någon gång i mars 2014. Efter mörk grå sen-vinter vill jag ha den där krispiga våren. Med fina färger mot brun lera. Jag är inte den som brukar tala väl om våren. Faktum är att jag till och med har påstått att mars är den enda månaden jag kan säga att jag ogillar. Men nu såhär på andra sidan Atlanten så måste jag erkänna att Sverige-mars fattas mig. När leran ersatts med gräs så är världen fin och klar för mig. De här bilderna är också från 2014 när jag, Kringlan och Pippi hade påsklov i Skåne. Fina tider.

Summa summarum är väl helt enkelt att jag har en hel del hemlängtan, även om jag har det bra här. Alltså riktigt bra. Det finns (nästan) inte ett uns av ånger i mig över att jag har åkt hela vägen till löftenas land och lämnat en hel del bra kvar där hemma, men det ska bli skönt att komma hem i maj.