Spöregn och svarta ting
2015
I morse vräkte regnet ner som om det försökte spöa skiten ur jorden. Kanske är det därför det heter spöregn?
Om fönsterrutorna hade krossats och vattnet vällt in så hade jag inte blivit förvånad. Bara suttit där med världens stoneface som om det vore helt normalt. Stencool. Möjligen hade det ryckt en aning i ena mungipan av tillfredsställelse. Jag tycker om när saker går sönder så att det hörs. Det ska knaka, klirra och gärna dundra. Lite som ljudet av åska. En jävla smäll och sedan ljudet av hur allt som brast rasar ner mot hård mark och splittras i tusen bitar. Samma tillfredsställelse som när en biter i ett knäckebröd, trampar på riktigt torra löv och smäller bubblorna i bubbelplast fyller mitt inre när åskan härjar i skyarna.Om jag fick välja ett väder att vara så skulle jag välja åska.
Hur fett? Om någon då skulle (våga) fråga "Vem är du?" så skulle jag få svara "Jag är Åskan". Likt Det Sjunde Inseglet starring yours truly.
Det där våldsamma vattnet förhindrade mina planer på att bära tunn fladdrande jacka och solbrillor, men tapper som jag är tog jag mig åtminstone in till stan för att uträtta ärenden. Jag köpte svarta ting för att matcha min själ. Plus ett skärp som inte var svart för att vara lite lurig.
Nu behöver ni inte veta mer om den här dagen.
